- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
80

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ett stilla vårflöde. ’Var?!’ — ’Vid den höga strand-
banken strax invid isranden’, viskade jag. ’Ge dig
av när jag säger till.’

Har jag sagt att där fanns varghundar i massa?
De voro verkligen otaliga. Här och där — överallt
såg man dem — tama vargar och ingenting annat.
När ätten blir för fåtalig, para de sig med sina vilda
anförvanter i skogarna, och de ä’ vilda slagskämpar.
Alldeles framför tåspetsen på min mockasin låg ett
av dessa stora odjur och tätt bakom hälen ett annat.
Jag grep hastigt om den främstes svans, så att det
knäckte till i den, och när hans käkar slogos ihop där
min hand skulle ha funnits, hade jag huggit den
andre i nackskinnet och slängde honom rakt i gapet
på kamraten. ’Nu!’ ropade jag till Tilly.

Du vet hur dessa hundar slåss. Inom ett par
ögonblick hade minst ett hundratal rusat ihop hals
över huvud, morrade, beto, revo och sleto i varan-
dra. Barn och kvinnor tumlade om varandra, hela
lägret råkade i det vildaste kaos. Tilly hade givit
sig av och jag följde efter. Men då jag kom ut ur
röran och såg mig om över axeln, fick den onde makt
med mig, och jag kastade av mig filten och vände
tillbaka igen.

Man hade nu piskat hundarna ifrån varandra och
människovimlet höll på att reda ut sig. Ingen var
på sin rätta plats, och därför lade de inte märke till
att Tilly var borta. ’Hallå!’ sade jag och fattade
hövdingens hand. ’Må röken från din potlach ofta
höja sig mot skyn, och må Sticks bringa dig många
pälsskinn i vår!’

Gud förbarme sig, Dick, vad han var belåten att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free