Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyllde åter den tömda skålan med stoft ur pungen —
och nu var pungen nästan tömd. Jacob Kent badade
i svett och skälvde av förtjusning, han var alldeles
överlycklig. Han skakade ut alltsammans ur pungen,
ända till sista kornet, så att den sista skålen fick
övervikt och sjönk ned till bordet. Jämvikten
återställdes emellertid medelst en pennyvikt och fem guld-
korns överflyttande till den andra skålen. Och där
stod han sedan som fastrotad vid golvet och med
huvudet tillbakakastat. Pungen var tom, men
viktskålarnas användbarhet hade blivit omätlig. Han
kunde väga vilket belopp som helst på dem, från och
med minsta guldkorn till och med skålpund på
skålpund. Mammon grep med brännheta fingrar om
hans hjärta. Solen skred vidare på sin väg mot
väster, tills dess strålar fölio in genom den öppna
dörren och lyste rakt på vågskålarna med deras gyllne
börda. De dyrbara stofthögarna återkastade
aftonsolens milda glöd likt de gyllne brösten på en
Kleopatra av brons. Tid och rum funnos knappast till
längre.
»Å, Gud bevare mig — för det där kan ni allt
köpa åtskilligt med tuggtobak — eller va’?»
Jacob Kent vände sig häftigt om och sträckte på
samma gång ut handen efter dubbelbössan, som stod
nära till hands. Men då hans blick föll på
inkräktarens ansikte, ryggade han förfärad tillbaka. Det
var mannen med ärret!
Den främmande såg nyfiket på honom.
»Å, det är ingen fara», sade han med en lugnande
åtbörd. »Ni ska inte tro, att jag vill varken er eller
ert usla guld något ondt. — Ni är i alla fall en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
