- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
94

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att han hade lyckats över all förväntan kunde han
icke undgå att märka, fastän han svävade i
okunnighet angående den roll, som hans ärr hade spelat
därvidlag. Men ehuru han icke begrep anledningen, såg
han den förskräckelse det framkallade, och han
beslöt att begagna sig av den lika samvetslöst som en
modern affärsman begagnar sig av en handelsvara,
som har slagit igenom.

»Kors bevare mig, vad ni är för en präktig värd»,
sade han beundrande och med huvudet på sned
medan Kent sysslade vid spiseln. »Aldrig skulle ni ha
brytt er om att fara till Kondvke, inte. Ni är ju som
klippt cch skuren till värdshusvärd. Nog har jag ofta
hört dem tala om er, både uppåt och nedåt floden,
men inte hade jag ändå en aning om att ni var
förbaskat händig och duktig.»

Jacob Kent kände en brinnande längtan efter att
få pröva sin dubbelbössa på honom, men den
trollmakt som ärret utövade var för stark. Detta var ju
den verklige »mannen med ärret» — han, som så ofta
hade bestulit honom i drömmen. Det var en
inkarnation av den varelse, vars astralform hade framträdt
i hans drömmar — den man, som så ofta hade hyst
planer på hans skatt. Och därav följde naturligtvis
— det kunde icke vara annorlunda — att mannen
med ärret nu hade kommit i köttslig skepnad för att
bestjäla honom. Det där ärret! Han kunde lika
litet ta ögonen från det som han kunde hindra sitt
hjärta från att slå. Hur han än bemödade sig,
drogos de tillbaka till denna enda punkt lika
oemotståndligt som magnetnålen mot polen.

»Har ni ondt av’et kanske?» dundrade Jim

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free