- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
96

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


av sig filtarna och steg upp. Det var märkvärdigt
att han kunde göra vad han gjorde utan att tända
ljus. Kanske var det för mörkrets skull han höll
sina ögon slutna, eller också var det kanske av
fruktan för att han eljest skulle se det förskräckliga ärret
på gästens kind. Det var i alla händelser ett faktum,
att han, utan alt se någonting, öppnade sin
ammu-nitionslåda, tömde en väldig laddning i mynningen
på sin bössa utan att spilla ett enda grand, drev ned
den med dubbla stötar av laddstaken, lade sedan
allting på sin plats och gick till sängs igen.

Just som daggryningen vidrörde pergamentfönstret
med sina stålgråa fingrar, vaknade Jacob Kent. Han
reste sig på armbågen, öppnade ögonen och tittade i
ammunitionslådan. Vad han där såg eller vad han
icke såg, utövade en rätt egendomlig verkan på
ho-nom, i betraktande av hans nervösa temperament.
Han såg på den sovande mannen på golvet, lade sakta
på locket igen och återtog sin liggande ställning. Ktt
märkvärdigt lugn vilade över hans ansikte. Icke en
muskel rörde sig. Icke den ringaste skymt av
sinnesrörelse eller förvirring. Han låg där en lång stund
och tänkte, och när han steg upp och började stöka
omkring, skedde det på ett lugnt och sansat sätt, utan
buller och utan brådska.

En väldig trätapp hade händelsevis blivit indriven
i pålen, som tjänade till stöd för ryggåsen, rakt ovanför
Jim Cardegees huvud. Jacob Kent slängde helt
varligt ett halvtumstjockt hamprep över tappen och drog
ner bägge ändarna. Den ena av dem knöt han om
sin midja, i den andra gjorde han en rännsnara.
Sedan spände han hanen på sin bössa och lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free