Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjurskallige Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
vetat bättre. Men lian fällde det skarpa ordet i en
stund, då Jans blodsprängda ögon flammade och
hans tänder gnisslade i själskval. Och därför luktade
där nu krut i tältet och en man låg där fullkomligt
orörlig, medan en annan kämpade för livet som en
fångad råtta och vägrade att låta hänga sig på det
stilla och anständiga manér, som kamraterna förordade.
»Om ni vill tillåta mig att säga en sak, mister
Lawson, innan vi fortsätta, så vore det nog en god
idé att försöka bända den här bråkmakarens tänder
åtskils. Han vill ju varken bita av fingret eller släppa
det, sir. Han har ormens slughet, sir, just precis or-
mens slughet.»
»Ska försöka med yxan!» förklarade sjömannen.
»Ska försöka med yxan.» Han sköt eggen tätt intill
mr Taylors finger och försökte bända mot Jans tän-
der. Jan höll hårdt emot och andades genom näsan,
frustande som en ångmaskin. »Håll stadigt i nu,
allesammans! Så, nu går det.»
»Å, tack, tack, sir — det var en utomordentlig
lättnad.» Och nu slog mr Taylor sina armar om-
kring offrets vildt sparkande ben.
Men Jan tycktes vara i fullt bärsärkaraseri, blö-
dande, svärjande och med fradga om munnen; de
fem froståren tinade plötsligt upp till ett helvete.
Han och hans angripare tumlade av och an, fläm-
tade och svettades likt något cyklopartat, mångbent
vidunder, som arbetat sig upp ur ett avgrundsdjup.
Tranlampan slogs omkull och dränktes i sitt eget
fett, medan den skumma middagsdagern med knapp
nöd trängde igenom den smutsiga tältduken.
»För Guds skull, Jan, försök att sansa dig!» bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
