Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjurskallige Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Röde Bill. »Vi vill ju inte göra dig illa eller mörda
dig eller nå’nting i den vägen. Vi vill ju bara hänga
dig, det är alltsammans — och för det väsnas och
bråkar du så här förskräckligt. Att tänka sig att vi
har färdats så länge tillsammans, och så kan du ändå
behandla oss på det här viset. Vem skulle ha kun-
nat tro dig 0111 det, Jan!»
»Nu har han kommit för långt åt styrbords sida.
Hugg tag i hans ben, Taylor, och hyva honom rätt.»
»Ska ske, sir. Bäst att ni pressar emot med hela
er tyngd, när jag säger till.» Kentuckyern trevade
omkring sig i det djTstra dunklet. »Nu, sir, pass nu på.»
Det blev nytt oväsen, och en fjärdedels ton män-
niskokött vacklade en stund hit och dit och dunsade
sedan mot tältets sidovägg. Tältpinnar drogos upp
och tågändar lossnade, tältet flög ihop och insvepte
de stridande i sina smutsiga veck.
»Du gör det bara svårare för dig på det här sät-
tet», fortsatte Röde Bill, i det han tryckte bägge sina
tummar mot en hårbeväxt hals, vars ägare han hade
fått under sig, »Du har redan gjort tillräcklig skada,
och det kommer att ta en halv dag att få allting i
ordning här igen, se’n vi ha hissat upp dig i luften.»
»Jag skulle vara mycket tacksam, om ni ville
släppa mig, sir», flämtade Taylor.
Röde Bill släppte grymtande sitt tag, och de bägge
männen kröpo ut i det fria. I samma ögonblick spar-
kade Jan sig fri från sjömannen och tog till ftykten
utåt snön.
»Hej, ni lata hundar! Buck! Bright! Buss —
buss på honom!» skrek Lawson, i det han satte av
i snön efter den flyende. Buck och Bright, följda av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
