- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
109

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjurskallige Jan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

de övriga hundarna, rusade förbi honom oeli hunno
snart upp mördaren.

Det fanns intet förnuftigt skäl varför dessa män
skulle göra detta — intet skäl för Jan att försöka fly

o

och intet skäl för dem att försöka hindra honom. At
det ena hållet ingenting annat än snövidder, åt det
andra isbelagt vatten. Utan föda och utan skydd
mot kölden kunde han omöjligt komma långt. Allt
vad de egentligen hade att göra var att vänta tills han
vände om till tältet, vilket han oundgängligen måste
göra, då hunger och köld ansatte honom. Men de
gåvo sig icke tid att tänka. Det var som om en bör-
jan till vanvett hade gripit dem alla. Dessutom hade
blod utgjutits, och nu anfäktades de i sin tur av lusten
att döda. »Hämnden är min», säger Herren, men det
säger han i tempererade klimat, där solvärmen för-
lamar människans energi. I Nordlandet har man
gjort den upptäckten, att böner nödvändigt måste
stödjas av muskelkraft för att göra gagn, och man har
vant sig vid att sköta sina saker på egen hand. Gud
finns överallt, det har man hört, men halva tiden av
året sveper han landet i skugga, så att man ej kan
finna honom; och därför famla de i mörker, och man
kan icke förvåna sig över att de ofta äro tvivlare och
anse, att de tio budorden inte gälla längre.

Jan rusade blindt framåt utan att besinna vart det
bar, ty han drevs och behärskades uteslutande av
verbet »leva». Att leva! Att få vara till! Buck tog ett
vildt språng emot honom, men förfelade sitt mål. Jan
slog ursinnigt efter hunden och stapplade. I det-
samma högg Bright tag i hans jacka med sina vita
betar, och Jan drogs omkull i snön. Att få leva! Att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free