- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
125

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnokärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

oss även missionärens tomma visthus jämte hans
grav, varpå väldiga stenar voro uppstaplade för att
hålla hundarna därifrån. Där fanns en flock indianer,
men varken barn eller gamla, och det var tydligt att
icke många av de övriga skulle leva till våren.

Vi drogo vidare med tomma magar oeli tunga hjär-
tan och med ett halvt tusental mil av snö och tystnad
mellan oss och Haines Missions vid havet. Mörkrets
välde var nu som störst, och vid middagstiden för-
mådde solen inte höja sig över synranden i söder.
Men ismassorna voro mindre och vägen lättare att gå,
så att jag drev på hundarna hårdt och var i farten
bittida och sent. Det var som jag hade sagt vid Forty
Mile, varenda tum av vägen måste trampas med snö-
skor. Och skorna skavde stora sår på våra fötter,
som skorvade sig och rämnade, men aldrig ville läkas.
Och med varje dag blevo dessa sår allt plågsammare,
så att Långe Jeff slutligen grät som ett barn, då vi
klädde oss till uppbrott om rnornarna. Jag satte
honom till att bana väg för den lätta släden, men han
drog av sig snöskorna för bekvämlighets skull. Och
därför blev vägen inte jämt tillpackad, utan hans
mockasiner gjorde stora hål i snön, där hundarna
plumsade i. Djurens revben voro nära att tränga
igenom deras hud, så att de hade det inte för bra, och
jag talade stränga ord till Långe Jeff, och han lovade
och bröt sitt ord. Då slog jag honom med hund-
piskan, och efter detta behövde inte hundarna plumsa
längre. Han var ett barn, och det kom sig väl av
hans strapatser och hans fettbildning.

Men Passuk! Medan Långe Jeff låg vid elden och
grät, lagade hon vår mat, och om rnornarna hjälpte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free