- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
126

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnokärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

hon till att surra fast bagaget på slädarna och 0111
kvällarna att lasta av dem. Och det var hon som
räddade hundarna. Ständigt gick hon i spetsen och
trampade hårdt till snön med de breda skorna och
gjorde vägen lätt. Hon — ja, vad skall jag säga?
Jag tog det som en given sak, att hon skulle göra allt
detta, och jag tänkte inte vidare på det. Ty mitt
sinne var upptaget av annat, och för övrigt var jag
ung och visste inte mycket om kvinnan. Det var
först då jag kom att se tillbaka på vad som varit
som jag förstod det bättre.

Och Långe Jeff blev fullkomligt oduglig. Hundarna
hade endast obetydligt med krafter kvar, men han
stal sig till att åka på släden, när han höll sig bakom.
Passuk sade, att hon skulle ta den ena släden om hand,
så att han hade ingenting alls att göra. På rnornar-
na gav jag honom ärligt hans del av födan och la-
gade att han kom i väg före oss. Sedan bröto Pas-
suk och jag upp lägret, packade bagaget och selade på
hundarna. Vid middagstiden, då solen gäckades med
oss, brukade vi hinna upp honom, där han gick med
frusna tårar på kinderna, och vi körde förbi honom.
På kvällarna slogo vi läger, satte hans ärliga andel av
födan åt sidan och bredde ut hans fällar. Vi gjorde
också upp en väldig eld, så att han skulle se. Och
sedan kunde det gå flera timmar, innan han kom in-
linkande och saite sig att äta under pustande och jäm-
mer, varefter han lade sig att sova. Han var ändå inte
sjuk, den manen. Han hade bara såriga fötter och
var trött, och han var matt av hunger. Men Passuk
och jag hade såriga fötter och voro trötta och matta
av hunger, och vi gjorde allt arbetet och han gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free