- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
127

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnokärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

intel. Men han hade nog den där fettbildningen,
som vår broder Bettles har talat om. Vi gåvo ho-
nom alltid ärligt hans andel av födan.

Så en dag mötte vi två vålnader på väg genom den
stora tystnaden. Det var en man och en gosse, och
det var av de vita. Isen hade öppnat sig på sjön Le
Barge, och där hade nästan hela deras utrustning för-
svunnit i djupet. De hade var sin filt över axlarna.
Om kvällarna gjorde de upp eld och sutto nedhukade
invid den tills det blev morgon. De hade litet mjöl.
Och det rörde de i varmt vatten och drucko. Mannen
visade mig åtta koppar mjöl — det var allt vad de
hade, och till det hungrande Pelly hade de tvåhundra
mil. De sade också, att en indian kom efter, de hade
delat ärligt med honom, sade de, men han förmådde
inte hålla jämna steg med dem. Jag trodde aldrig,
att de hade delat ärligt med honom, ty eljest hade nog
indianen hållit ut. Men jag kunde inte ge dem någon
proviant. De försökte stjäla en av våra hundar —
den fetaste, som var mycket mager — men jag rik-
tade min pistol emot dem och sade att de skulle gå.
Och de vacklade därifrån som druckna genom den
stora tystnaden i riktningen mot Pelly.

Jag hade nu bara tre hundar och en släde, och
hundarna voro endast ben och skinn. När det finns
föga bränsle, brinner elden lågt och hyddan blir kall.
Så var det med oss. Vi hade ringa näring och därför
ledo vi mera av den skarpa kölden, och våra ansikten
svartnade av köld, så att våra egna mödrar inte skulle
ha kunnat känna igen oss. Och våra fötter voro
mycket såriga. På rnornarna, när vi skulle ge oss av,
trängde svetten ut på min panna under ansträng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free