- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
130

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnokärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

mockasiner i en skål åt dem. Det var inte mycket
kvar av hans mockasiner. Och han var en kustin-
dian och berättade allt detta för Passuk, som talade
hans språk. Han var en främling i Yukons land och
visste inte vägen, men hans ansikte var vändt mot
Pelly. Hur långt kunde det vara dit? Två sovtider?
Tio? Hundra?... Det visste han inte, men han var
på väg mot Pelly. Att vända om var för långt; han
kunde inte annat än fortsätta.

Han bad oss inte om någon föda, ty han kunde
se att också vi voro illa däran. Passuk såg på ho-
nom och på mig, som om hon tvekade, alldeles som
en rapphöna, då hennes ungar äro i nöd. Och jag
vände mig till henne och sade: ’Den där mannen har
blivit oredligt behandlad. Skall jag ge honom en del
av vårt förråd?’ Jag såg, att det plötsligt lyste till i
hennes ögon av belåtenhet; men hon såg länge på
mannen och på mig, och hon fick ett stramt och hårdt
uttryck kring munnen, och hon sade: ’Nej, Saltvatt-
net är långt borta och döden ligger på lur. Bättre
han tar denne främmande man och låter min man
Charley gå vidare.’ Och mannen fortsatte sin väg
genom den stora tystnaden bortåt Pelly. Men den
kvällen grät Passuk. Aldrig förr hade jag sett henne
gråta. Och det kunde inte komma sig av röken från
elden, ty det var torr ved. Så att jag undrade över
hennes bedrövelse och tänkte, att hennes kvinnohjärta
hade veknat under vägens mörker och mödor.

Livet är underligt. Mycket har jag tänkt och
länge har jag grubblat över det, men med varje dag
finner jag det snarare underligare än tvärtom. Varför
denna längtan att få leva? Livet är ett hasardspel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free