- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
131

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnokärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

där ingen vinner. Att leva är att arbeta strängt och
lida bittert, tills ålderdomen lägger sig tungt över oss
och vi röra med våra händer i kall aska efter slock-
nad eld. Det är hårdt att leva. Med smärta drar
barnet sitt första andetag, med smärta utandas den
gamle sitt sista, och alla hans dagar ha varit fulla
av oro och sorg — och ändå faller han endast mot-
villigt och med bortvändt huvud i dödens öppnade
armar, kämpande emot till det sista. Och döden är
mild. Det är bara livet och vad därtill hör, som
gör ondt. Men ändå älska vi livet och hata döden.
Det är mycket underligt.

Vi talade föga, Passuk och jag, under de dagar
som nu följde. Om nätterna lågo vi som döda i snön,
och på rnornarna vandrade vi vidare som döda.
Och allting var dödt. Där fanns inga ripor, inga ek-
orrar, inga snöharar — ingenting. Floden gled ljud-
löst fram under sitt vita täcke. Saven i träden var
frusen. Och det blev kallt som nu; nattetid syntes
stjärnorna så nära och stora, och de hoppade och
dansade. Och om dagarna gäckades vi av väderso-
lar tills vi sågo många solar och hela luften gnist-
rade och flammade och snön var som diamantstoft.
Och där fanns ingen värme, intet ljud — endast bit-
ter köld och tystnad. Som jag nyss sade, vi gingo
som döda, som i en dröm, och vi höllo ingen reda
på tiden. Det var bara så att våra ansikten voro
vända mot Saltvattnet, och våra själar trängtade efter
Saltvattnet, och våra fötter förde oss mot Saltvattnet.
Vi vilade vid Tahkena och visste det icke. Våra ögon
skådade White Horse, men vi sågo det icke. Våra
fötter trampade vadstället vid Canyon, men de kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free