Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
att lyda mannens vilja, och när Hitchcock upprepade:
»Gå!» gjorde han det med myndighet, och fastän hon
icke gav något svar, visste han, att hans vilja var lag.
»Och tänk inte på seltyg åt hundarna», tilläde
han, i det han beredde sig att gå därifrån. »Jag skall
vänta. Men förspill ingen tid. Dagen börjar redan
jaga bort natten, och den dröjer inte kvar för att vara
människan till behag.»
En halvtimme därefter, medan han stampade i
snön och slog armarna i kors borta vid släden för att
hålla sig varm, såg han henne komma med en mot-
strävig hund vid vardera handen. Då dessa närmade
sig, blevo hans egna djur uppretade, och han måste
tukta dem med piskskaftet för att få dem lugna.
Han hade nalkats lägret mot vinden, och buller var
vad han mest fruktade skulle röja honom.
»Spänn dem närmast släden», befallde han, då
hon hade selat på de bägge hundarna. »Jag vill ha
mina egna främst.»
Men när hon hade gjort det, kastade sig de för-
flyttade djuren ursinnigt över de främmande inkräk-
tarna. Hitchcock slog dem med bösskolven, men det
blev i alla fall ett oväsen, som trängde upp till det
i sömn försänkta lägret.
»Nu tänker jag att vi få hundar i överflöd», sade
han bistert och lösgjorde en yxa från slädens surr-
tåg. »Sela på dem jag slänger till dig och se till
spännet under tiden.»
Han gick ett litet stycke fram och stannade sedan
mellan två furor. Hundarna i lägret störde nattens
tystnad med sitt gläfs, och han väntade att de skulle
komma. En mörk fläck, som hastigt tilltog i stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
