- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
151

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

lek, syntes på den skumma, vita snöytan. Det var
flockens anförare, som nalkades med lätta språng och
på äkta vargmanér vägledande sina kamrater genom
sin sång. Hitchcock stod i skuggan. Då hunden
skulle springa förbi, sträckte han ut sin arm och
grep honom om frambenen midt i ett hopp och slängde
honom på marken. Hitchcock gav honom ett väl
beräknat slag nedanför örat och överlämnade honom
sedan till Sipsu. Och medan hon selade på, återtog
han sin yxa och stod och väntade, tills ett par ly-
sande ögon och ett gap med glimmande vita tänder
återigen kom inom räckhåll. Sipsu arbetade raskt.
Då hon var färdig med påselningen, grep Hitchcock
en ny, dövade honom och slängde honom till henne.
Detta upprepade han ytterligare två gånger, och när
spännet stod färdigt med tio morrande dragare, ropa-
de han: »Nu är det nog!»

Men just då kom en ung smidig indian, stammens
förelöpare, rusande in bland hundarna, knuffade dem
åt höger och vänster och försökte komma fram. Med
ett slag av bösskolven fällde Hitchcock honom på
knä, och han tumlade över åt ena sidan. Sedan kom
medicinmannen springande och såg slaget falla.

Hitchcock ropade till Sipsu att sätta i gång. Vid
hennes gälla tillrop störtade de vildsinta djuren rakt
framåt med släden, som gjorde väldiga hopp och var
nära att kasta ur henne. Makterna voro tydligen
ogynnsamt stämda mot medicinmannen, ty just i
detta ögonblick förde de honom i vägen för det fram-
störtande spännet. Den främsta hunden trampade på
hans snöskor och bragte honom på fall, de nio
efterföljande trampade honom under sina fötter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free