Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
något skäl för oss att lägga oss i det och bli förpas-
sade till en annan värld i förtid.»
»Principer ä’ principer och bra att ha där det är
lämpligt, men nog är det bäst att lämna dem hemma,
när man far till Alaska. Eller vad?» Wertz hade
gått fram till kamraten, och bägge arbetade med att
få sina frusna mockasiner uppmjukade. »Tycker ni,
att vi skulle ha varit med om det?»
Siegmund skakade på huvudet. Han var ivrigt
sysselsatt. En brunfärgad ånga höjde sig ur kaffe-
pannan, och fläsket var färdigt att vända. Han tänkte
också på flickan med ögon så glitterglada som som-
marsjöar, och han gnolade sakta.
Hans kamrater gjorde småskrattande miner åt var-
andra och upphörde att prata. Fastän klockan var
över sju på morgonen, skulle det dröja ännu tre tim-
mar till dagdräckningen. Norrskenet hade försvun-
nit från himlen, och lägret var en oas av ljus midt i
det djupa mörkret. I denna ljuskrets avtecknade sig
de tre männens gestalter mycket skarpt. De andras
tystnad gjorde Siegmund djärv, han höjde rösten och
började andra versen på den gamla visan.
»Om ett år, om ett år, då druvorna bli mogna...»
I detsamma smattrade en skrällande gevärssalva
genom mörkret. Hawes suckade, gjorde ett försök
att räta på sig och sjönk ihop. Wertz föll på ena
armbågen med hängande huvud. Han kippade efter
andan ett par gånger, och en mörk ström forsade ur
hans mun. Och Siegmund, den guldhårige — med
sången på läpparna — slog upp med armarna och
föll framstupa över elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
