Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strid mellan kvinnor - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
kunde skada Loraine att svalka sina fötter vid vask-
dammen en liten stund till.
»Nå?» Den gången kom frågan från Freda, men
sakta ocli oroligt.
»Jag vet inte vad jag skall säga», skyndade han
sig att svara, och han tilläde inom sig, att detta hade
kommit över honom hastigare än han hade väntat.
»Jag skulle inte önska någonting högre, Freda. Det
vet ni mycket väl.» Han tryckte ömt hennes hand.
Hon nickade. Var det underligt att hon förak-
tade det där släktet?
»Men, ser ni, jag — jag är förlovad. Det har ni
naturligtvis hört. Och min fästmö är på väg hit för
att gifta sig med mig. Vet rakt inte vad som kom
åt mig, då jag friade till henne, men det — det är
mycket längesedan, och jag var ung och obetänk-
sam.»
»Jag vill härifrån, ut ur landet, vart det än må
bära», fortfor Freda, utan att fästa något avseende
vid det hinder han framdrog och ursäktade sig med.
»Och jag har i tankarna gått igenom alla mina man-
liga bekantskaper här och kommit till den slutsatsen,
att — att. . .»
»Att jag var den ni tyckte bäst om av hela bun-
ten?»
Hon smålog tacksamt för att han hade befriat
henne från den förvirrande förklaringen. Med sin
lediga hand drog han hennes huvud intill sin axel,
och doften från hennes hår trängde in i hans näsborrar.
I detsamma upptäckte han, alt en gemensam puls slog
och dunkade där deras händer voro i kontant med
varandra. Detta fenomen är lätt begripligt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
