- Project Runeberg -  Fäder och söner /
9

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ievgeni Vassiliev», svarade Bazarov med stark röst
men långsamt, och på samma gång slog han ned sin
rockkrage, så att Kirsanov tydligare såg hans yttre. Hans
ansikte var långt och magert, pannan öppen, näsan bred
upptill och afsmalnande mot spetsen, han hade stora
grönaktiga ögon och långt kindskägg af samma färg som
sand, ett bekymmerslöst leende spelade på hans läppar,
och hela hans ansiktsuttryck förrådde intelligens och
själfförtroende.

»Jag hoppas, min bäste Ievgeni Vassilitsch», återtog
Kirsanov, »att ni ej skall finna det ledsamt hos oss.»

Bazarovs läppar öppnade sig obetydligt, men han
gaf ej något svar utan endast lyfte på sin mössa.
Oaktadt hans tjocka hår, hvars färg var djupt
kanstanjebrun, kunde man med lätthet varseblifva de framstående
protuberanserna på hans breda hufvudskål.

»Arkadi», sade plötsligen Kirsanov, i det han vände
sig mot sin son, »skola vi spänna för genast, eller viljen
I hvila en stund?»

»Vi kunna hvila oss hemma, pappa; låt spänna för.»

»Genast, genast!» återtog Kirsanov lifligt. »Hallå!
Peter, hör du ej? Nå, låt oss resa genast.»

Peter, som i egenskap af en betjänt, hvilken var
förtrogen med sina åligganden, icke gått fram och kysst
sin unge herres hand utan endast hälsat på afstånd,
försvann ånyo i inkörsporten.

»Jag reste hit i min kalesch», sade Kirsanov tveksamt
till sin son, »men här finnas hästar till din tarantass...»

Under det han yttrade dessa ord till Arkadi, drack
denne friskt vatten, som värdinnan på stället burit fram
i ett tennkrus, och Bazarov, hvilken just tändt sin pipa,
gick fram till kusken, som höll på att spänna från
hästarna.

»Jag menar blott», fortsatte Kirsanov, »att det ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free