- Project Runeberg -  Fäder och söner /
23

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men dörren kan ej stängas. Emellertid får man icke
förakta sådant... jag menar den engelska handkannan.
Det är ett framsteg.»

Bazarov aflägsnade sig, och Arkadi erfor en känsla
af verklig tillfredsställelse.

Det är ljuft att gå till hvila i ett föräldrahem, i en
välbekant bädd, under ett täcke, som stickats af vänliga
händer, kanhända af den goda ammans ömma och
outtröttliga händer, hon som uppfostrat oss under våra
barnaår! Arkadi påminde sig Yegorovna, och han
önskade henne de saligas glädje; han bad icke för sig själf.

De båda vännerna somnade snart; men förhållandet
blef icke detsamma med åtskilliga andra af husets
invånare. Kirsanov hade blifvit mycket uppskakad i följd
af sonens återkomst. Han lade sig till sängs men släckte
icke ljuset; han stödde hufvudet mot handen och började
anställa långa betraktelser. Hans bror dröjde i sitt
kabinett ända till långt fram på natten; han satt
tillbakalutad i en stor länstol, framför en kamin fylld med
stenkol, som brunno matt. Paul hade icke ömsat dräkt,
han hade endast utbytt sina lackerade halfstöflar mot röda
kinesiska tofflor utan klackar. Han höll i sin hand sista
numret af Galignani men läste det icke. Hans ögon
voro fästa på elden i kaminen, där en blåaktig låga
emellanåt flammade upp... Himlen vet, hvarpå han
tänkte, medan han satt där, men det var ej endast i det
förflutna, som hans inbillningskraft irrade omkring; han
såg dyster och nedslagen ut, något som icke är
händelsen, då man lefver endast i sina minnen. I fonden af
ett litet rum, som vette mot bakgården, satt, klädd i en
blå duschagreika[1] och med en hvit näsduk öfver sitt
mörka hår, en ung kvinna vid namn Fenitschka; ehuru


[1] Ett slagg kort kappa, sora vanligen endast kastas öfver axlarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free