Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kommer ej detta på ett ut?» frågade hans farbror.
»Nej, visst icke; en nihilist är en person, som icke
böjer sig inför någon auktoritet, som icke godkänner
någon princip utan pröfning, hur stort förtroende denna
princip än må åtnjuta.»
»Och du tycker, att det är bra det där», återtog
Paul.
»Det beror på, min onkel. Somliga personer finna
sig väl därvid, under det andra tvärt om finna sig
mycket illa.»
»Verkligen? Välan, jag ser, att vi aldrig skola
förstå hvarandra. Människor, som tillhöra den gamla tiden,
såsom jag, tro, att principer...» (Paul framsade detta
ord med en viss mjukhet, såsom det uttalas i franskan,
Arkadi däremot accentuerade det hårdt) »principer,
antagna utan pröfning — för att begagna sig af ditt
uttryck — äro alldeles oundgängliga. I hafven ändrat allt
detta; Gud gifve er hälsa och generalsvärdigheten[1]; vi
skola åtnöja oss med att beundra er, herrar... hur kallar
du dem?»
»Ni-hi-li-ster», svarade Arkadi med tonvikt på hvarje
stafvelse.
»Ja, vi hade hegelianer; nu är det nihilister. Vi få
se, hur I bären er åt för att existera i detta ’intet’, i
tomrummet, liksom under en luftpump. Och nu, min
bäste bror, gör mig den tjänsten att ringa; jag skulle
vilja dricka min choklad.»
Nikolas Petrovitsch ringde och ropade: »Duniascha!»
Men i stället för Duniascha var det Fenitsehka själf, som
inträdde. Hon var en ung kvinna af ungefär tjugutre
års ålder, ljuslätt och fetlagd, med svarta ögon och
mörkt hår; hennes läppar voro röda och fylliga som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
