- Project Runeberg -  Fäder och söner /
39

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med hvilken han gjort denna eröfring, afkylde honom
icke. Han fäste sig tvärtom mer och mer vid denna
kvinna, som, till och med då hon lämnade de största
bevis på förtrolighet, alltid tycktes gömma i sitt hjärta
en hemlighetsfull fiber, som man förgäfves sökte begripa.
Hvad dolde hon där? Himlen må veta det. Man kunde
ha trott, att hon stod under inflytelse af öfvernaturliga
makter, som för att tillfredsställa sina nycker drefvo sitt
spel med henne, och att hon med sitt föga omfattande
förstånd icke var stark nog att strida mot sådana
motståndare. Hela hennes lif utgjorde en kedja af
oförklarliga handlingar. Hon hade till en person, som hon
knappast kände, skrifvit de enda bref, som kunde
kompromettera henne i hennes mans ögon, och när hon
älskade någon, hade hennes kärlek en besynnerlig reflex
af sorgsenhet; hon skrattade ej längre och skämtade ej
längre med den, som hon nyss valt; hon såg på honom
och åhörde honom med ett slags förvåning. Ofta, och
nästan alltid helt oförmodadt, blef denna förvåning en
stum fasa; hon stängde in sig i sin sängkammare, och
när hennes kvinnliga tjänare lade örat intill dörren, hörde
de henne framstöta dofva suckar. Mer än en gång, då
Paul återvände hem efter att hafva haft ett förtroligt
möte med henne, kände han i djupet af sitt hjärta den
bittra harm, som framkallas af en oersättlig förlust.

»Har jag ej vunnit allt, hvad jag önskade?» frågade
han sig, och likväl fortfor hans hjärta att blöda. En
dag gaf han henne en ring med en infattad sten,
hvarpå en sfinx var graverad.

»Hvad föreställer det?» frågade hon honom; »en
sfinx?»

»Ja», svarade han, »och denna sfinx är ni.»

»Jag!» sade hon och höjde långsamt sin
oförklarliga blick mot honom. »Vet ni, att jag finner mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free