- Project Runeberg -  Fäder och söner /
42

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fört ett regelbundet lif; hans son växte upp inför hans
ögon. Paul däremot var en dyster gammal ungkarl,
som inträdde i lifvets skymning, i denna lefnadsålder,
som är ägnad åt minnet, då man känner mången
afsaknad, som liknar en förhoppning, och mången
förhoppning, som liknar en afsaknad, då ungdomen redan är
förbi och ålderdomen ännu ej inne. Denna tid måste
för Paul vara mera plågsam än för någon annan: då
han förlorat sitt förflutna, hade han förlorat allt.

»Jag bjuder dig icke hem till Marino», sade Kirsanov
en dag till honom (han hade gifvit denna landtegendom
namnet Marino till minne af sin hustru); »du fann det ledsamt
där, då Maria lefde, det skulle bli mycket värre nu.»

»Det berodde därpå, att jag då var allt för själfkär
och fördomsfull», svarade Paul; »jag är nu lugnare och
kanhända äfven förståndigare. Jag skulle också icke
tveka att göra dig sällskap och slå mig ned för alltid
hos dig, om du tilläte mig det.»

I stället för att svara omfamnade Kirsanov honom;
men än ett år förflöt likväl, innan Paul kom att
verkställa sitt beslut. Men sedan han en gång slagit sig ned
på landet, lämnade han det icke mer, ej ens under
vintern, som Kirsanov jämte sin son tillbragte i
Petersburg. Paul läste mycket, i synnerhet engelska författare;
hela hans lefnadssätt var inrättadt efter engelsk förebild;
han besökte sällan godsägarna i grannskapet och reste
nästan aldrig bort utom för att infinna sig vid valen,
då han merendels alltid teg eller öppnade munnen endast
för att med sina liberala infall och sitt skämt skrämma
de godsägare, som med sina åsikter tillhörde det
förflutna tidehvarfvet, utan att han därför närmade sig den
nya generationens förkämpar. Vanligtvis anklagade man
honom för stolthet; men man respekterade honom med
anledning af hans aristokratiska vanor och hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free