Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap. En gång för tre år sedan blef han
nödsakad att tillbringa natten i en liten provinsstad, belägen
tämligen långt från hans gods, och tog då nattkvarter
på värdshuset. Snyggheten i det rum, som han
bebodde, äfvensom de hvita lakanen beredde honom en
angenäm öfverraskning. »Månne ej värdinnan är tyska?»
frågade han sig själf; men han hade gissat orätt. Hon
var en ryska af ungefär femtio års ålder, var vårdadt
klädd, hade ett intelligent och vänligt utseende,
allvarsamt sätt. Han pratade med henne, under det han
drack sitt té, och hon behagade honom mycket. Han
hade kort förut flyttat in i sitt nya hus, och som han
icke längre ville ha lifegna i sin tjänst, sökte han skaffa
sig fria tjänare; värdshusvärdinnan å sin sida beklagade
sig öfver det ringa antalet resande och de svåra tiderna;
han erbjöd henne plats som hushållerska hos honom, och
hon antog tillbudet. Hennes man hade dött för lång
tid tillbaka; han hade lämnat henne ensam med en liten
flicka, och denna var Fenitschka. Två till tre veckor
efter det Kirsanov kommit hem, anlände Arina Savischna
(så hette den nya hushållerskan) med sin dotter till
Marino och flyttade in i hufvudbyggnaden flygel.
Slumpen hade gynnat Kirsanov. Arina försatte hans hushåll
i utmärkt skick. Ingen brydde sig då om Fenitschka,
som redan fyllt sjutton år; man såg henne sällan, hon
lefde obemärkt, som en råtta i sitt hål; blott om
söndagarna hände det, att Kirsanov i ett hörn af
sockenkyrkan varseblef den fina profilen af ett ungt, ljuslett
flickansikte. På detta sätt förflöt öfver ett år.
En morgon trädde Arina in i Kirsanovs arbetsrum,
och sedan hon som vanligt gjort en djup nigning,
frågade hon, om han ej kunde säga något medel att
bereda lindring åt hennes dotter, som nyss träffats i ögat
af en eldgnista från bakugnen. Liksom alla godsägare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
