Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då de bodde på sina egendomar, gjorde äfven Kirsanov
tjänst såsom läkare; han hade till och med skaffat sig
ett homöopatiskt apotek. Han tillsade Arina, att hon
genast skulle taga Fenitschka med sig till honom. När
den sistnämnda fick veta, att husbonden ville tala med
henne, blef hon mycket förskräckt; hon gjorde
emellertid sin mor sällskap. Kirsanov ledde henne fram till
ett fönster och tog hennes hufvud mellan sina händer.
Efter att noga hafva undersökt hennes röda och
inflammerade öga, föreskref han, att man skulle tvätta det
med ett vatten, som han själf tillredde; därpå slet han
af ett stycke af sin näsduk och visade, hur man skulle
gå till väga. När detta var gjordt, ville Fenitschka
aflägsna sig. »Kyss då husbondens hand, lilla toka», sade
Arina till henne. Kirsanov tillät henne ej detta; men
själf alldeles förbryllad kysste han henne vid hårfästet,
under det hon höll sitt hufvud framåtlutad! Fenitschkas
öga blef snart friskt; men det intryck, som hon gjort
på Kirsanov, utplånades icke lika hastigt. Han tyckte
sig ännu hålla detta fina och mjuka hår mellan sina
händer, han trodde sig fortfarande se detta ljusletta och
rena ansikte, då det blygt höjdes emot honom, och
hennes halft öppna läppar, mellan hvilka framskymtade
tänder, som lyste i solen liksom små pärlor. Från detta
ögonblick började han mycket uppmärksammare betrakta
henne om söndagarna i kyrkan och försökte få tala med
henne. Hon bemötte i början med skygghet hans
närmande; en gång, då han i skymningen mötte henne på
en smal gångstig, som gick tvärs igenom en rågåker,
kastade hon sig för att undvika honom midt in bland
rågen, som växte blandad med blåklint och malört. Han
varseblef hennes hufvud midt igenom axens guldnät,
bakom hvilka hon som ett litet rådjur observerade honom;
och med godlynt ansiktsuttryck ropade han till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
