- Project Runeberg -  Fäder och söner /
53

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»God dag, Fenitschka! jag bits ej!»

»God dag!» mumlade hon utan att lämna sin
tillflyktsort.

Emellertid hade hon småningom börjat vänja sig
vid honom, då hennes mor hastigt dog i kolera. Hvart
skulle hon nu taga vägen? Hon ägde redan det
ordningssinne och klara förstånd, som utmärkte hennes mor,
men hon var så ensam, och Kirsanov tycktes vara så
god och grannlaga... Jag behöfver ej berätta, hvad
som sedan följde.

»Du säger således, att min bror kom in till dig så
där utan alla omständigheter?» återtog Kirsanov. »Han
knackade på och steg in?»

»Ja.»

»Nå väl! det är bra. Låt mig vagga Mitia en stund.»

Och Kirsanov började kasta sin son nästan ända
upp till taket, till stor glädje för pojkungen och till stor
oro för hans mor, som, hvarje gång hon såg honom lyftas
uppåt, sträckte sina armar mot hans små nakna fötter.

Hvad Paul beträffar, hade han återvändt till sitt
eleganta arbetsrum, som var fint tapetseradt, prydt med
en på en persisk matta uppsatt segertrofé och försedt
med möbler i valnöt, öfverklädda med mörkgrönt tyg;
man såg där dessutom ett bokskåp af gammal ek i
renässansstil, bronsstatyetter uppställda på ett präktigt
skrifbord samt en marmorkamin. Han kastade sig ned
på sin soffa, stödde hufvudet mot händerna och
bibehöll denna ställning, under det han med nästan förtviflad
blick såg upp i taket. Det må hafva varit för att
inhölja i mörker det uttryck, som lästes på hans ansikte,
eller af hvilken annan anledning som helst, men han
reste sig upp nästan genast, fällde ned de tjocka
gardinerna, som hängde för fönstren, och kastade sig å nyo
på soffan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free