Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tillåt mig att få presentera mig själf», sade han och
hälsade artigt. »Jag är en vän till Arkadi Nikolavitsch
och en människa, som icke gör någon för när.»
Fenitschka reste sig och såg på honom utan att svara.
»Så vackert barn!» fortsatte Bazarov. »Var ej
orolig, jag för ej olycka med mig åt någon![1] Hvarför är
han så röd på kinderna? Får han tänder?»
»Ja», svarade Fenitschka, »han har redan fyra, och
tandköttet börjar åter svullna.»
»Låt mig få se; var icke rädd, jag är läkare.»
Bazarov tog gossen på sin arm, och till Fenitschkas
och Duniaschas stora förvåning gjorde barnet ej något
motstånd och syntes icke vara förskräckt.
»Verkligen! jag ser... det är icke farligt; han får
förträffliga käkar. Om något skulle hända, så skicka
efter mig. Och mår ni själf bra?»
»Ja, Gud ske lof!»
»Det är alltid bra att tacka Gud; hälsan är den
förnämsta af alla rikedomar. Och ni?» tillade Bazarov, i
det han vände sig till Duniascha.
Duniascha, som var mycket förbehållsam flicka
hemma men mycket fjollig, när hon kom ut, brast ut
i skratt i stället för att svara.
»Nå väl, det är bra. Se där, tag tillbaka er tjocka
pojke.»
Fenitschka tog barnet.
»Så tyst han var, då ni höll honom!» yttrade hon
lågmäldt.
»Alla barn göra på samma sätt, då de komma till
mig», svarade Bazarov; »jag förstår mig på dem.»
»Barn begripa, hvem som tycker om dem», sade
Duniascha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
