Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit i närheten af boskén, hörde han de unge männens
snabba steg och röster. De gingo på andra sidan om
boskén och kunde ej se honom.
»Du känner icke min far», sade Arkadi.
Kirsanov stod orörlig.
»Din far är ett beskedligt barn», svarade Bazarov,
»men han duger numera endast som ett gammalt
inventarium, han har tagit afsked, han har sjungit slut på
sin visa.»
Kirsanov lyssnade... Arkadi teg.
»Den afskedade» stod ännu kvar några ögonblick i
sitt gömställe; sedan gick han försiktigt ut därifrån och
återvände hem.
»Här om dagen såg jag efter, hvad han gjorde; han
läste Puschkin», fortsatte Bazarov. »Jag ber dig, att du
söker öfvertyga honom, att det är en befängdhet. Han
är icke längre en ung spole och borde kasta hela den
röran på sophögen. Hvem intresserar sig i vår tid för
romantik, för poesi? Gif honom någon god bok att läsa.»
»Hvilken skulle man då sätta i handen på honom?»
»Man kunde börja med Büchners Stoff und Krafft[1]
till exempel.»
»Jag tänkte på denna bok», återtog Arkadi; »den är
lättbegriplig.»
»Så där bli vi bedömda!» sade Kirsanov samma
afton till sin bror, som han besökt i hans arbetsrum.
»Vi kunna numera göra tjänst endast såsom gamla
inventarier, vi ha sjungit slut på vår visa. När allt
kommer omkring, har Bazarov kanske rätt. Hvad som här
vid lag bekymrar mig är, att jag just hoppades kunna
innerligt och förtroget närma mig Arkadi, och se här, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
