Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adelsmarskalken, en f. d. skvadronschef i generalstaben, stor
hästuppfödare och för öfrigt mycket gästfri person, utan
äfven med sina egna underlydande tjänstemän. De
stridigheter, som uppstått, hade tagit så stor omfattning,
att ministern sett sig tvungen att skicka till stället en
förtroendeämbetsman för att reda ut härfvan. Han
anförtrodde detta uppdrag åt Matvei Ilitsch Koliatsin, son
till den Koliatsin, som fordom varit bröderna Kirsanovs
förmyndare. Äfven han var en tjänsteman af den nya
skolan, ehuru han öfverskridit fyrtio-talet; men han
hade föresatt sig att bli statsman och bar redan två
kommendörskors på bröstet. Det ena var, för att säga
sanningen, en utländsk, ej synnerligen värderad orden.
I likhet med guvernören, hvars förvaltning han skulle
inspektera, gällde han för att vara en progressist, och
huru viktig person han än var, liknade han föga de
öfriga med honom likställda tjänstemännen. Må vara,
att han hade en mycket hög tanke om sig själf och att
hans fåfänga var gränslös, men han var anspråkslös i
sitt sätt, hans blick tycktes uppmuntra alla; han
lyssnade välvilligt till "allas andraganden och skrattade med
så naturlig ton, att man kunde vara frestad att genast
taga honom för »en beskedlig fan». Emellertid förstod
han mycket väl att använda stränghet, när
omständigheterna fordrade det.
»Man måste utveckla energi», sade han; »den är en
statsmans förnämsta egenskap.»
Men trots detta stolta språk, blef han nästan alltid
missledd, och hvilken ämbetsman som helst med någon
erfarenhet kunde draga honom vid näsan. Matvei Ilitsch
värderade herr Guizot högt, och han var angelägen att
låta hvem som ville åhöra honom förstå, att han icke
tillhörde dessa så talrika byråkrater, som blifvit efter sin
tid och hylla slentrianen, och att ingen af samhällslifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
