- Project Runeberg -  Fäder och söner /
81

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera betydande företeelser undgick hans
uppmärksamhet. — Dylika uttryck använde han ofta. Han följde
till och med de litterära sträfvandena, men ville anses
därvid visa en majestätisk nedlåtenhet, på samma sätt
som en till mogen ålder hunnen person stundom på
gatan och för några ögonblick ägnar sin
uppmärksamhet åt en skara marscherande pojkar. I själfva verket
stod Matvei Ilitsch ej långt framom statsmännen från
Alexander I:s tid, hvilka för att bereda sig till en soaré
hos fru Svetschin, som då var i Petersburg, på
förmiddagen läste ett kapitel i Condillac; skillnaden var blott
den, att hans sätt att vara mera förrådde den nyare
tiden. Han var en skicklig hofman, en mycket slipad
person och ingenting vidare; han hade icke någon
föreställning om affärer och saknade snille, men han förstod
mycket väl att bevaka sina egna intressen; i det fallet
kunde ingen lura honom, och däri låg en talang, som
tvifvelsutan har sitt värde.

Matvei Ilitsch mottog Arkadi med den välvilja, som
tillhör en bildad ämbetsman, man skulle nästan kunna
säga: med munterhet. Han blef emellertid helt bestört,
då han fick veta, att de andra inbjudna stannat kvar
på landet. »Din pappa har alltid varit ett original», sade
han till Arkadi, under det han lekte med snörena på
sin präktiga sammetsnattrock; och på samma gång han
plötsligen vände sig till en ung tjänsteman, som var
klädd i en pinsamt trångt tillknäppt släpmundering,
utropade han brådskande: »Nå väl?» Den unge mannen,
hvilkens läppar kunde hafva vuxit samman under den långa
tystnaden, reste sig och betraktade med förvånad
uppsyn sin förman. Men sedan Matvei Ilitsch sålunda slagit
honom med häpnad, ägnade han honom icke den ringaste
uppmärksamhet. Våra dignitärer vilja i allmänhet gärna
förbluffa sina underlydande; men de medel, som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free