- Project Runeberg -  Fäder och söner /
94

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde våra kvinnor vara; hon är i sitt slag en företeelse
af framstående sedlig betydelse.»

»Denna inrättning, som tillhör din far, har väl också
en framstående sedlig betydelse?» svarade Bazarov och
häntydde med fingret på ett värdshus, som de gingo
förbi i detta ögonblick.

Sitnikov framstötte det tvungna skratt, som var
honom eget. Han rodnade öfver sin härkomst och visste
icke, om han borde visa sig smickrad eller stött öfver
att Bazarov helt oväntadt kallade honom för du.

XIV.



Guvernörens bal ägde rum ett par dagar därefter.
Matvei Ilitsch var verkligen festens hjälte.
Adelsmarskalken förklarade för hvem han träffade, att han
infunnit sig endast af uppmärksamhet mot honom. Hvad
guvernören beträffar, sysselsatte han sig oafbrutet, till
och med midt under balen och utan att röra sig ur
stället, ängsligt med förvaltningsomsorgerna. Matvei Ilitschs
nedlåtenhet gjorde icke något intrång på värdigheten i
hans uppträdande. Han smickrade alla, somliga med en
anstrykning af förakt, andra med en anstrykning af
undseende; han öfverhopade damerna med en förekommande
artighet, som en verklig fransk chevalier, och skrattade
oafbrutet med ett djupt skratt utan eko, såsom det
anstår en stor personlighet. Han klappade Arkadi på axeln
och kallade honom högljudt för sin käre nevö, och
Bazarov, som tagit på sig en något urmodig frack, hedrade
han med en förstulen och tankspridd men bevågen blick
och ett älskvärdt brummande, hvari man icke kunde
urskilja mer än ordet »jag» och ändelsen »dentligt»; han
räckte ett finger åt Sitnikov och smålog, men vände på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free