- Project Runeberg -  Fäder och söner /
107

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i den stil, som hos oss är känd under namn af »den
alexandrinska»[1]; äfven denna byggnad var gulmålad
och hade likaledes grönt tak och hvita kolonner samt
en fronton, dekorerad med en vapensköld.
Guvernementets arkitekt hade utfört dessa båda klassiska
byggnader till herr Odintsovs synbarliga belåtenhet, ty denne
kunde icke tåla de futtiga och godtyckligt uppfunna
nymodigheterna, såsom han uttryckte sig. Huset omgafs
af träd, som tillhört den gamla trädgården; en allé af
granar, klippta så, att de sågo ut som idegranar, ledde
fram till peristylen.

De unga männen träffade i förmaket två långväxta,
livréklädda lakejer; en af dem sprang genast för att söka
upp hofmästaren. Denne, en fetlagd karl i svart frack,
infann sig ögonblickligen och ledsagade gästerna på en
mattbelagd trappa upp till ett stort rum, där två sängar
stodo tillreds, och dessutom allt, som behöfdes, för
toaletten, var i ordning. Det var tydligt, att huset hölls i
godt skick; snygghet rådde öfverallt, och man inandades
ett slags, om jag så får säga, officiell doft, sådant som
det, man känner i ministrarnas mottagningssalonger.

»Anna Sergeievna ber er vara af den godheten
komma ned om en halftimme», sade hofmästaren; har
någon af herrarna något att befalla dessförinnan?»

»Ingenting, hedervärde tjänare», svarade Bazarov,
»så framt ni icke skulle behaga att låta oss få ett glas
brännvin.»

»Mycket gärna!» sade hofmästaren icke utan
öfverraskning, hvarefter han aflägsnade sig med knarrande stöflar.

»Hvilken stil!» återtog Bazarov; »jag tror, att du
och dina själsfränder kalla det så? »Hon är en
storhertiginna, jag kommer ständigt tillbaka därtill.»


[1] Den förskref sig nämligen från Alexander I:s tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free