- Project Runeberg -  Fäder och söner /
113

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit väl organiseradt, är det fullkomligt likgiltigt, om
en människa är dum eller klok, dålig eller god.»

»Ja, jag förstår; alla skola ha lika beskaffad
mjälte.»

»Just så, min fru.»

Fru Odintsov vände sig om mot Arkadi.

»Hvad tänker ni härom?» frågade hon honom.

»Jag delar Ievgenis åsikter», svarade han.

Katia såg skyggt upp mot honom.

»I väcken min förvåning, mina herrar», återtog fru
Odintsov; »men vi skola en annan gång tala mer om
detta ämne. Jag hör min tant komma för att dricka te;
man bör visa undseende för äldre personer.»

Anna Sergeievnas tant, furstinnan N..., en liten
mager gumma med ett ansikte af en knuten hands
storlek och med skarpa och orörliga ögon under en grå
peruk, inträdde i rummet, hälsade knappast på de två
unga männen och sjönk ned i en stor sammetsfåtölj,
som var afsedd uteslutande för henne. Katia sköt en
pall under hennes fötter; den gamla tackade icke, ej ens
med en blick; hon gjorde några svaga rörelser med
händerna under sin gula schal, som nästan fullständigt dolde
hennes magra kropp. Furstinnan tyckte om gult; hon
hade till och med höggula band på sin mössa.

»Hur har ni befunnit er i natt, tant?» frågade fru
Odintsov med en ansträngning för att tala högt.

»Den där hunden är kvar ännu», svarade knotande
den gamla; och då hon märkte, att Fifi tagit några
tveksamma steg för att gå fram till henne, utropade hon:
»Gå din väg!... Gå din väg!»

Katia kallade på Fifi och öppnade dörren för honom.

Hunden lydde muntert hennes rop, i tanke att det
var fråga om en promenad; men då djuret såg sig vara
ensamt utanför dörren, började det att gläfsande krafsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free