Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag vet ej ens, om hon önskade att känna sig fullt
tillfredsställd. I hennes skaplynne lågo på en gång
nyfikenhet och likgiltighet; aldrig utplånades hennes
tvifvelsmål så, att de icke lämnade spår efter sig, och
aldrig blefvo de nog starka för att kunna oroa henne.
Om hon icke varit rik och oberoende, skulle hon kanske
kastat sig in världsvimlet och fått lära känna
lidelserna... Men hennes hf förflöt lugnt, ehuru det
stundom hände, att hon erfor ledsnad, och hon lefde
fortfarande utan bekymmer för morgondagen, utan
själsskakningar eller träget arbete. Allt för lockande bilder
framställde sig stundom för hennes blick, utan att hon
själf frammanade dem; men när en dylik bild
försvunnit, föll hon tillbaka i sin vanliga sorglöshet och kände
icke afsaknad af något. Hennes inbillningskraft
öfverskred ofta gränserna för hvad som sedelärans vanliga
föreskrifter anse tillåtligt; men till och med då flöt
blodet lika lugnt som vanligt i hennes sköna kropp, som
ständigt förrådde hälsa och välbefinnande. Det hände
ofta, när hon, varm och utmattad, på morgonen stigit
ur sitt parfymerade bad, att hon började försjunka i
begrundande öfver, lifvets fåfänglighet, dess sorger,
svårigheter och mödor... Hennes hjärta intogs
plötsligen af frimodighet, och hon förnam ädla föresatser
vakna till lif hos sig; men ett half öppet fönster lät en
svag vindfläkt intränga i rummet, och fru Odintsov ryste
och knotade; hon hade till och med svårt att behärska
en yttring af vrede och önskade i detta ögonblick endast,
att den förargliga vinden skulle stillna af. I likhet med
alla kvinnor, som det aldrig förunnats att älska, längtade
hon ständigt efter någonting utan att veta riktigt hvad.
Förhållandet var, att hon icke önskade något, ehuru det
förekom henne, som om hon önskade sig allt i världen.
Hon hade måst lägga band på sig för att kunna trifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
