Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans med sin man. Hon hade gift sig af
beräkning; hon skulle sannolikt icke samtyckt att träda i
äktenskap med herr Odintsov, om hon ej ansett honom
som en hederlig karl; men också hade hos henne rotfäst
sig en hemlig motvilja för alla män utan undantag, hon
föreställde sig dem alla såsom nedriga, tröga, håglösa,
ständigt missmodiga och saknande all kraft. På sin resa
hade hon emellertid sammanträffat med en ung och
vacker svensk, med ridderligt utseende, blå och trofasta
ögon, hög och öppen panna; han hade gjort ett djupt
intryck på henne, men detta hade icke förmått henne
att afstå från sin föresats att återvända till Ryssland.
»Denne doktor är en ovanlig man!» sade hon till
sig själf, där hon hvilade i sin dyrbara säng, på
spetsörngått, under ett lätt täcke af siden... Anna
Sergeievna hade i viss mån ärft sin fars smak för prakt. Hon
hade älskat sin far mycket, hur brottslig han än var;
och han afgudade sin dotter, skämtade med henne som
med en vän, visade henne oinskränkt förtroende och
rådförde sig ofta med henne. Hon hade endast ett
dunkelt minne af sin mor.
»Denne doktor är en ovanlig man», upprepade hon,
drömmande om honom. Hon sträckte på sig i sin säng,
smålog, lade armarna under hufvudet; sedan hon
därefter genomögnat två eller tre sidor af en dålig fransk
roman, släppte hon boken och somnade, känslolös,
skuldfri och kall, i sin parfymerade bädd.
Dagen därpå, tidigt, efter frukosten gick fru
Odintsov i Bazarovs sällskap ut för att botanisera och kom
icke tillbaka förrän till middagen; Arkadi, som icke
varit utomhus, hade tillbragt nära en timme tillsammans
med Katia. Han hade icke haft ledsamt, hon hade
erbjudit sig att spela samma sonat som dagen förut; men
när fru Odintsov slutligen kom tillbaka, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
