Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes ägnadt att uppmuntra honom; men han förstod
snart, att med henne skulle han icke vinna sitt syfte,
och dock fann han sig till sin stora öfverraskning sakna
mod att vända sig åt annat håll. Så ofta han tänkte
på henne, råkade hans blod i svallning; han skulle med
lätthet kunnat behärska sitt blod, men han märkte äfven
ett annat förhållande, ett förhållande, som han aldrig
skulle hafva erkänt, som han alltid skulle hånat och som
förnärmade hans stolthet. Under sina samtal med fru
Odintsov utvecklade han skarpare än någonsin sin
föraktfulla likgiltighet för allt slags romantik; och när han
kommit för sig själf, insåg han med dyster harm, att
romantiken bemäktigat sig honom själf. Han flydde ut
i skogen, han vandrade där med långa steg och bröt af
grenarna på sin väg, under det han mumlade
förbannelser öfver sig själf och henne; vid andra tillfällen begaf
han sig till en hölada, höll envist ögonen tillslutna och
försökte tvinga sig att sofva men lyckades, såsom
naturligt är, icke alltid. Han behöfde endast föreställa sig,
att dessa kyska armar skulle en gång omsluta hans hals,
att dessa så stolta läppar skulle besvara hans kyssar, att
dessa kloka ögon skulle med ömhet, ja, med ömhet hvila
på hans... och han kände sig gripen af svindel, han
glömde sig själf för några ögonblick, till dess harmen
åter kom till utbrott i hela hans varelse. Han
öfverraskade sig själf på bar gärning med kvinnliga tankar,
liksom om djäfvulen frestat honom. Det förekom honom
stundom, som hade en förändring försiggått hos fru
Odintsov, som om hennes ansikte fått ett annat uttryck
och som skulle hon möjligen... Men då stampade han
nästan alltid i golfvet eller skar tänderna, under det han
knöt handen mot sig själf.
Bazarov hade emellertid icke helt och hållet
misstagit sig. Han hade fängslat fru Odintsovs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
