Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad menar ni med: hvarför? Kanhända, att ni
icke trifs här? Tror ni, att man icke kommer att sakna
er?»
»Det tviflar jag på.»
»Ni gör orätt i att tänka så», svarade fru Odintsov
efter ett ögonblicks tystnad. »För öfrigt — jag tror icke,
hvad ni säger. Det är icke möjligt, att ni kan ha sagt
detta på allvar.» — Bazarov satt fortfarande alldeles
stilla. — »Ievgeni Vassilitsch, hvarför tiger ni?»
»Hvad vill ni, att jag skall säga er. Ingen förtjänar
att bli saknad och jag mindre än någon annan.»
»Hvarför det?»
»Jag är en egensinnig, föga underhållande person.
Jag förstår icke att vara älskvärd.»
»Ni vill, att man skall säga er artigheter.»
»Det är icke min vana. Vet ni ej bäst själf, att den
eleganta sidan af lifvet är mig främmande, just den, som
ni värderar så mycket?»
Fru Odintsov bet i hörnet af sin näsduk.
»Ni må tro därom, hvad ni behagar, men jag
kommer att ledas, när ni rest.»
»Arkadi stannar kvar», sade Bazarov.
Fru Odintsov gjorde en lätt axelryckning.
»Jag kommer att ledas», upprepade hon.
»Verkligen? Men förvisso kommer ni icke att
ledas länge.»
»Hvad föranleder er till detta antagande?»
»Ni själf har sagt mig, att ni kunde känna ledsnad
endast i det fall, att era lefnadsvanor blefve rubbade.
Ert lif är så fullständigt ordnadt, att det icke kan lämna
rum vare sig för ledsnad eller sorg eller någon plågsam
känsla alls.»
»Ni antager, att jag är fullkomligt... eller
åtminstone att mitt lif är mycket regelmässigt ordnadt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
