Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han befann sig ensam med en ung och skön kvinna...
»Hvart reser ni?» frågade hon honom dröjande.
Han svarade icke och sjönk tillbaka på sin stol.
»Alltså — ni tror, att jag är lycklig, bortskämd af
medgången», fortsatte hon i samma ton och höll
därunder ögonen fästa på fönstret; »och jag vet däremot,
att jag har rätt att anse mig mycket olycklig.»
»Ni olycklig? På hvad sätt då? Skulle ni
händelsevis vara känslig för dumma skvallerhistorier?»
Fru Odintsovs ansikte uttryckte ett slags
missbelåtenhet. Hon kände sig sårad af att ha blifvit så illa
förstådd.
»Dessa skvallerhistorier kunna ej ens förmå mig att
skratta, Ievgeni Vassilitsch, och jag är allt för stolt att
finna mig sårad af dem. Jag är olycklig, därför att
lifvet... icke har något, som bereder mig njutning eller
som fängslar mig. Ni betraktar mig med tviflande blick,
ni säger till er själf: ’Och det är en aristokrat, inhöljd i
spetsar och hvilande i en sammetsfåtölj, som talar så!’
Jag vill icke alls dölja, att jag tycker om hvad ni kallar
komfort, men trots detta frågar jag föga efter lifvet.
Förena dessa motsägelser, bäst ni vill. För öfrigt bör ni
anse allt det där som romantik.»
»Ni är välmående, råder er själf, är rik», återtog
Bazarov och skakade på hufvudet, »hvad fattas er?...
hvad önskar ni ytterligare?»
»Hvad jag önskar?» sade fru Odintsov och drog en
suck; »jag känner mig så uttröttad, jag är gammal; jag
tycker, att jag left mycket länge. Ja, jag är gammal»,
upprepade hon och drog långsamt tillbaka snibbarna på
sin mantilj öfver sina blottade armar. Hennes ögon
mötte Bazarovs, och hon rodnade lindrigt. »Jag har
bakom mig så många minnen: ett lif i öfverflöd i
Petersburg, därefter fattigdom, så min fars död, mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
