Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När allt kommer omkring», återtog Bazarov,
»synas mig dessa villkor berättigade, och det förvånar mig,
att ni hittills icke funnit, hvad ni sökt.»
»Ni tror således, att det är lätt att bli i tillfälle att
göra ett sådant ärligt utbyte?»
»Lätt?... Nej, om man börjar att kallt öfverlägga
med sig själf, om man företar sig att anställa
beräkningar, att söka efter hvad man önskar sig, att uppskatta
sig själf; men det är mycket lätt att hängifva sig utan
öfverläggning.»
»Hvarför får man ej uppskatta sig själf... allt för
högt? Om man icke hade något värde, hvartill tjänade
det då, att man hängåfve sig?»
Fru Odintsov höjde obetydligt på sina axlar, som
hon stödde mot fåtöljen.
»Ni talar alldeles, som om ni haft erfarenhet af allt
detta», sade hon till Bazarov.
»En ren tillfällighet, Anna Sergeievna; ty
förhållanden sådana som dessa höra icke under min domsrätt.»
»Men ni skulle kunna hängifva er?»
»Det är något, som jag icke vet; jag vill icke
berömma mig däraf.»
Fru Odintsov svarade icke, och Bazarov teg. Pianots
toner fängslade deras öron.
»Så sent Katia spelar i afton», sade fru Odintsov.
Bazarov steg upp.
»Det är verkligen mycket sent», svarade han, »ni
borde gå till hvila.»
»Vänta, hvarför ha så brådt?... Jag har ett ord
att säga er.»
»Hvilket ord?»
»Vänta», upprepade fru Odintsov lågmäldt, och
hennes ögon riktades på Bazarov; hon tycktes uppmärksamt
utforska honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
