Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säker, att er... hvad skall jag säga?... er oböjlighet,
er förbehållsamhet skall småningom försvinna.»
»Ni anser mig således mycket förbehållsam eller...
hur var det mer?... oböjlig?»
»Ja.»
Bazarov steg upp och gick fram till fönstret.
»Och ni skulle önskat lära känna skälen till denna
förbehållsamhet, ni skulle vilja veta, hvad som försiggår
inom mig?»
»Ja», svarade fru Odintsov med en förskräckelse,
för hvilken hon ännu icke gjorde sig reda.
»Och ni blir icke missnöjd?»
»Nej.»
»Nej?» Bazarov vände bort sitt ansikte. »Vet då,
att jag älskar er oförnuftigt, ända till vansinne... Se
där, hvad ni tvingar mig att omtala för er.»
Fru Odintsov sträckte fram sina händer, och
Bazarov stödde sin panna mot en fönsterruta. Han nästan
kväfdes, en krampaktig rysning genomilade alla hans
lemmar. Men det var icke den sinnesrörelse, som väckes
af en ynglings blyghet, och lika litet den ljufva rädsla,
som den första kärleksförklaringen framkallar; det var
lidelsen, som kämpade inom honom, en häftig och
plågsam lidelse, snarlik en ond afsikt och kanske ganska
nära besläktad med en sådan... Fru Odintsov erfor på
en gång fruktan och medlidande.
»Ievgeni Vassilitsch...», sade hon, och hennes röst
förrådde en ofrivillig ömhet.
Han vände sig hasttigt om, kastade en
genomträngande blick på henne, fattade häftigt hennes båda
händer och drog henne intill sig.
Hon kunde icke frigöra sig genast... Några
sekunder efteråt hade hon flytt undan till en vrå i andra
ändan af rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
