- Project Runeberg -  Fäder och söner /
167

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag lämnade honom för en stund sedan; han steg upp
mycket tidigt i öfverensstämmelse med sin vana, som
ni bör känna, och nu vandrar han omkring i
omgifningen. Tillåt mig framställa en fråga: har ni länge varit
god vän till min son?»

»Vi blefvo bekanta i vintras.»

»Verkligen? Tillåt mig göra ännu en fråga... Men
vi kunna ju sätta oss? Tillåt mig fråga er, med en
fars välmening, hvad ni tänker om min Ievgeni.»

»Er son är en af de utmärktaste män, jag träffat»,
svarade Arkadi lifligt.

Vassili Ivanovitsch slog hastigt upp sina ögon, och
en lätt rodnad färgade hans kinder. Han släppte spaden,
som han höll i handen.

»Således tror ni...?» återtog han.

»Jag är öfvertygad», fortsatte Arkadi, »att en stor
framtid väntar er son; han kommer att göra ert namn
ryktbart. Jag blef öfvertygad därom redan vid mitt
första sammanträffande med honom.»

»Huru... på hvad sätt då...?» sade Vassili
Ivanovitsch med ansträngning. Ett förtjust leende spred sig
öfver hans breda läppar och hvilade fortfarande på dem.

»Ja... och i allmänhet...»

Arkadi började tala om Bazarov med ännu mer
värme än den aftonen, han dansade mazurka med fru
Odintsov. Vassili Ivanovitsch åhörde honom, snöt sig,
nystade ihop sin näsduk med båda händerna, hostade,
ordnade sitt hår, och slutligen, då han icke längre kunde
behärska sig, lutade han sig fram mot Arkadi och kysste
honom på axeln.

»Ni har gjort mig till den lyckligaste af dödliga»,
sade han ännu småleende; »jag bör anförtro er, att jag...
att jag afgudar min son! Jag vill icke tala om min
stackars hustru, hon är mor och har en mors känslor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free