- Project Runeberg -  Fäder och söner /
177

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Enligt din tanke är det sannolikt mer passande att
säga grofheter?»

»Hå, hå! Jag ser, att du är fast besluten att träda
i din onkels fotspår. Hur lycklig skulle icke den fånen
bli, om han finge åhöra dig?»

»Hur kallade du Paul Petrovitsch?»

»Hvad han förtjänar kallas: en fåne.»

»Detta blir outhärdligt?» utbrast Arkadi.

»Åh, släktkärleken har vaknat», sade Bazarov lugnt.
»Jag har iakttagit, att den är djupt rotad hos alla
människor. De äro i stånd att afsäga sig allt, att lämna
alla fördomar; men att medgifva, till exempel, att en
bror, som stulit näsdukar, är en tjuf, det öfverstiger
deras krafter. Skulle i själfva verket en person, som står
mig så nära, min bror, skulle han kunna vara annat än
ett snille?»

»Det är endast min rättskänsla, som jag låter tala,
och visst icke någon släktkärlek», svarade Arkadi lifligt.
»Men då du ej förstår denna känsla, då denna sensation
fattas dig, borde du icke tala om den.»

»Hvilket vill säga detsamma som att Arkadi
Kirsanov är mig allt för öfverlägsen, att jag skulle kunna
förstå honom; jag bugar mig och ålägger mig själf
tystnad.»

»Upphör då, Ievgeni, jag ber dig; slutet blir, att vi
råka i gräl.»

»Åh, Arkadi, jag bönfaller hos dig, låt oss gräla, låt
oss gärna slåss, tills den animaliska värmen upphör!»

»Det här kan verkligen sluta med...»

»Med knytnäfslag?» återtog Bazarov. »Hvarför icke?
Här i höet, i hela denna idylliska omgifning, långt från
världen och mänskliga blickar — ingenting hellre! Men
du kan icke mäta dig med mig. Jag skulle gripa dig
om strupen...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free