Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha alldeles tappat hufvudet, om icke hennes man hade
på morgonen hållit en lång predikan för henne. När
Bazarov — sedan han gång efter annan upprepat, att
han skulle komma tillbaka inom en månad — slutligen
slet sig lös ur de armar, som höllo honom kvar;... när
han satte sig upp i tarantassen; när hästarna satte sig i
rörelse och ljudet af den lilla bjällran blandade sig med
hjulens rullande; när det tjänade till intet att längre stå
och se efter de bortfarande; när dammet fullständigt lagt
sig och Timofeitsch, djupt nedböjd och vacklande,
återvändt till sin bostad; då de båda gamla åter kände sig
alldeles ensamma i sitt hus, som tycktes dem äfven ha
blifvit trängre och skröpligare... kastade sig Vassili
Ivanovitsch, som några få minuter förut så stolt svängt
sin näsduk öfverst på trappan, på en stol och lät sitt
hufvud sjunka ned på bröstet. »Han har öfvergifvit
oss», sade han med darrande röst; »öfvergifvit oss! Han
hade tråkigt i vårt sällskap! Och jag är nu ensam,
ensam!» upprepade han om och om igen och räckte hvarje
gång upp högra handens pekfinger[1]. Arina Vlassievna
gick fram till honom, lade sitt hvitnade hufvud på
gubbens hvitnade hufvud och sade till honom:
»Hvad är att göra, Vassili? En son är som en trasa,
som faller af; han är en ung falk: det faller honom in
att komma, och han kommer, det faller honom in att
resa, och han flyger bort; och vi båda, du och jag, äro
som två små svampar i ett ihåligt träd; vi stå vid
hvarandras sida och stanna kvar där för alltid. Jag är den
enda, som blir den samma mot dig, liksom du blir den
samme mot din gamla hustru.»
Vassili Ivanovitsch visade sitt ansikte, som han förut
gömt i sina händer, och han omfamnade sin hustru, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
