- Project Runeberg -  Fäder och söner /
198

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han tycktes på senare tiden ha börjat utspana hennes
uppförande och dök oförmodadt upp, som om han vuxit
upp ur jorden, bakom Fenitschkas rygg, i sin engelska
dräkt, med sitt stela ansikte och sin genomträngande
blick och med händerna instuckna i fickorna. »Man
riktigt ryser, då man ser honom», sade Fenitschka till
Duniascha, och den sistnämnda svarade med en suck, som
minnet af en annan känslolös person frampressade ur
hennes bröst. Det var Bazarov, som, utan att han själf
visste det, blifvit hennes hjärtas grymme tyrann.

Om Fenitschka tyckte om Bazarov, så blef denna
känsla besvarad. Då han pratade med den unga flickan,
fick hans ansikte ett helt annat uttryck, det blef lifligare,
nästan mildt, och på samma gång fick den vanliga
likgiltigheten i hans sätt en tillsats af ett slags spefull
artighet. Fenitschka blef vackrare med hvarje dag. För
alla unga flickor inträder en tidpunkt, då de börja att
hastigt utveckla sig och blomstra likt sommarrosorna;
denna tid var nu inne för Fenitschka. Allt bidrog
härtill, till och med hettan under juli månad, som nu
inträdt. Klädd i en lätt hvit klänning, tycktes hon själf
vara ännu lättare och bländhvitare; hon blef icke
solbränd, och värmen, mot hvilken man omöjligen kunde
skydda sig, färgade hennes kinder och öron med en svag
rodnad samt utbredde en behaglig matthet öfver hela
hennes väsende och förlänade, på samma gång den gaf
hennes vackra ögon halfslumrens smäktande uttryck,
hennes blick, så att säga, en ofrivillig ömhet. Hon kunde
nästan icke uträtta något; hennes händer gledo, om jag
så får uttrycka mig, ned från hennes knän. Hon kände
sig knappast i stånd att gå och beklagade sig
oupphörligt med komisk maklighet.

»Du borde bada oftare», sade Kirsanov till henne.
Han hade för detta ändamål låtit uppföra ett stort tält

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free