Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han varit förhexad. Hur tacksam känner jag mig
icke mot er! Ni är så god, ja, riktigt god!»
»Strängt taget borde all medicin betalas», återtog
Bazarov småleende; »läkare äro, såsom ni torde veta,
egennyttigt folk.»
Fenitschka betraktade Bazarov. Den hvitaktiga glans,
som föll på öfre delen af hennes ansikte, gaf hennes
ögon en ännu djupare färg än den vanliga. Hon visste
icke, om han talade allvarsamt eller skämtade.
»Det vill jag gärna», svarade hon; »men jag är
tvungen att tala med Nikolas Petrovitsch därom...»
»Ni tror således, att jag vill ha penningar?» återtog
Bazarov. »Nej, det är icke penningar, jag begär af er.»
»Hvad då?»
»Hvad?» upprepade Bazarov. »Gissa!»
»Hur kan jag veta det?»
»Nå, så skall jag säga er det. Jag ville ha... en
af dessa rosor.»
Fenitschka började åter skratta, hon till och med
klappade händerna, så besynnerlig förekom Bazarovs
begäran henne. Hon fann sig på samma gång mycket
smickrad. Bazarov betraktade henne med oafvänd blick.
»Gärna, gärna!» sade hon slutligen och böjde sig
ned öfver bänken för att välja ut en ros. »Vill ni ha
en röd eller en hvit?»
»En röd, och ej en, som är allt för stor.»
Fenitschka reste sig åter upp.
»Där», sade hon, men hon drog genast tillbaka den
hand, som hon redan räckt honom, bet sig i läpparna,
riktade blicken mot ingången till boskén och lyssnade.
»Hvad står på?» frågade Bazarov. »Är det Nikolas
Petrovitsch?»
»Nej; han är ute på ägorna... och dessutom är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
