Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligt. Man kan icke gömma en syl i en säck[1], och
för öfrigt åtar jag mig att förbereda Peter på saken och
hafva honom med mig till stridsplatsen.»
»Ni skämtar fortfarande», sade Paul och steg upp
från sin plats. »Men efter det älskvärda tillmötesgående,
ni nyss visat, har jag ej rätt att blifva ond därför.
Allting är således afgjordt... Har ni pistoler?»
»Hvad skulle jag med pistoler, Paul Petrovitsch?
Jag är icke soldat.»
»I så fall erbjuder jag er mina. Jag har icke
begagnat dem på öfver fem år, och ni kan tro mig på
mitt ord.»
»Denna försäkran är fullt ägnad att lugna mig.»
Paul tog sin käpp.
»Nu, min bäste herre», fortsatte han, »återstår mig
endast att uttala mina förnyade tacksägelser och
öfverlämna er åt era arbeten. Jag har äran rekommendera
mig.»
»Jag hoppas få nöjet återse er, min herre», svarade
Bazarov och följde sin gäst till dörren.
Paul gick, och Bazarov, som stannat framför dörren,
utropade:
»Fan anamma! Det är ju ypperligt, men riktigt dumt
är det! Sådan fars vi nu spelat! Sådana kloka hundar,
som kunna dansa på bakbenen, göra icke sin sak bättre.
Det var mig omöjligt att säga nej; han skulle hafva
öfverfallit mig, och då...» Bazarov bleknade vid denna
tanke, den bragte hela hans stolthet i uppror. »Jag
skulle då icke haft annat att göra än strypa honom som
en kyckling.»
Han satte sig åter vid sitt mikroskop men befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
