Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja. Ni... ni ser mig aldrig rakt i ögonen; det
ser ut, som om ert samvete icke vore riktigt rent.»
Fenitschka rodnade[1], men hon såg på Paul
Petrovitsch. Uttrycket i hans ansikte förekom henne så
besynnerligt, att en dold rysning genomfor hennes inre.
»Har ni verkligen rent samvete?» frågade han henne.
»Hvarför skulle jag icke ha det?» frågade hon
lågmäldt.
»Hvad vet väl jag? För öfrigt — till hvem skulle
ni kunna stå i ett förhållande, som vore brottsligt? Icke
till mig. Kanske till någon annan här i huset? Det
förefaller mig lika otroligt. Till min bror?... Nej, ty
ni älskar honom.»
»Ack ja, jag älskar honom!»
»Af hela ert hjärta, hela er själ?»
»Jag älskar Nikolas Petrovitsch af hela mitt hjärta!»
»Verkligen? Se på mig ett ögonblick, Fenitschka!»
(Det var första gången, han nämnde henne med detta
namn.) »Ni vet, att osanning är en stor synd.»
»Jag talar icke osanning, Paul Petrovitsch. Om jag
ej älskade Nikolas Petrovitsch, förtjänade jag icke att
lefva.»
»Och ni skulle ej vilja öfverge honom för någon
annan?»
»För hvem skulle jag väl kunna öfverge honom?»
»För hvem? Det är icke godt att veta! Hör på:
till exempel för den herrn, som nu reste härifrån?»
Fenitschka steg upp från sin plats.
»I himlens namn, Paul Petrovitsch!... hvarför
plågar ni mig på detta sätt? Hvad har jag gjort er? Hur
kan man påstå något dylikt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
