Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade sig en lysande punkt, klar som en låga, plötsligt
på den unga flickans hår. Båda tego; men det sätt,
hvarpå de sutto tysta bredvid hvarandra, häntydde på
att fullständig samstämmighet rådde dem emellan; ingen
af dem tycktes ens ägna sin uppmärksamhet åt den
andra, men på samma gång tycktes de finna sig lyckliga
att sitta sida vid sida. Till och med deras ansiktsuttryck
hade förändrats, sedan vi sågo dem sist: Arkadi
föreföll lugnare, Katia lifligare och frimodigare.
»Tycker ni icke», sade Arkadi, »att asken[1] fått ett
betecknande namn på ryska? Jag känner intet träd, hvars
blad äro så genomskinliga och tunna.»
Katia slog långsamt upp ögonen och svarade:
»Jo.»
Och Arkadi sade till sig själf: »Hon åtminstone
förebrår mig icke, att jag uttrycker mig poetiskt.»
»Jag tycker icke om Heine, hvarken när han ler
eller när han gråter», återtog Katia, i det hon med
blicken häntydde på den bok, som Arkadi hade på sitt knä.
»Jag tycker om honom, då han är vemodig och
drömmande.»
»Och jag för min del tycker om honom, då han
ler», svarade Arkadi.
»Det är en gammal kvarlefva af den satiriska
riktningen i ert lynne.»
»En gammal kvarlefva!» tänkte Arkadi. »Om
Bazarov hörde det!»
»Vänta litet! Vi skola göra er till en annan
människa.»
»Hvilka Vi? Ni själf?»
»Hvilka? Min syster; Porfyr Platonitsch, som ni nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
