- Project Runeberg -  Fäder och söner /
238

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Arkadi hade emellertid rätt. Fru Odintsov önskade
träffa Bazarov och lät honom veta det genom
hofmästaren. Bazarov klädde om sig för att gå ned till henne;
hans nya dräkt var nedpackad så, att man kunde
taga den utan att ställa till oordning i kappsäcken.

Fru Odintsov mottog icke Bazarov i det rum, där
han så oväntadt hade gjort henne sin kärleksförklaring,
utan i salongen. Hon räckte honom hjärtligt
fingerspetsarna, men i hennes ansikte låg, utan att hon visste
det, något tvunget.

»Anna Sergeievna», skyndade Bazarov att säga,
»först och främst bör jag lugna er. Ni ser här en
dödlig, som fullständigt tagit sitt förnuft till fånga och som
hoppas, att andra glömt hans dårskaper. Jag reser
härifrån för en längre tid, och oaktadt jag, såsom ni vet,
icke är känslofull, skulle jag icke gärna vilja föreställa
mig, att ni minnes mig med missbehag...»

Fru Odintsov drog djupt efter andan liksom en, som
uppnått toppen af ett högt berg, och ett nästan
omärkligt leende upplifvade hennes anletsdrag. Hon räckte
ånyo handen åt Bazarov, och då han tryckte den,
besvarade hon tryckningen.

»Må den af oss, som påminner om det förflutna,
mista sitt ena öga!»[1] sade hon; »isynnerhet som,
uppriktigt sagdt, äfven jag felade då, om icke af koketteri,
så åtminstone af... ja, helt enkelt på annat sätt. Kort
sagdt: låt oss vara vänner liksom förut. Allt var endast
en dröm, icke sannt? Och hvem kommer ihåg en dröm?»

»Hvem kommer ihåg den? Och för öfrigt är
kärleken... en uppskrufvad känsla.»

»Verkligen? Det gläder mig mycket att höra det.»

Så talade fru Odintsov, och så talade Bazarov å sin


[1] Ryskt ordstäf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free