Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hå, det kan du tro!» återtog den förste bonden,
och hans röst hade numera icke ett spår kvar af den
patriarkaliska sjungande tonen utan förrådde fast mer
en föraktfull råhet; »han pladdrade med mig sannolikt
därför, att han hade klåda i tungan. Herremännen äro
alltid sig lika: begripa de kanske någonting?»
»Hur skulle de kunna begripa något!» sade den
andre af de samtalande, och sedan de skakat på sina
mössor och dragit ned sina bälten, började de båda två
prata om kommunens angelägenheter.
Ack! den i så hög grad af själfförtroende intagne
unge mannen, som nyss aflägsnat sig med en föraktfull
axelryckning — denne Bazarov, som under sitt samtal
med Paul Petrovitsch skrutit af att han så bra förstod
sig på att tala med bönderna — han hade icke ens en
aning om att dessa ansågo honom nära nog som en
narr...
Han fann emellertid omsider en lämplig
sysselsättning. En dag skulle Vassili Ivanovitsch i hans närvaro
förbinda en bonde, som sårat sig i benet. Gubbens
händer darrade, och han hade svårt att draga åt förbandet;
då kom Bazarov honom till hjälp. Från den stunden
biträdde han ständigt sin far i dennes praktik men
underlät därför icke att skämta öfver de medel, han själf
ordinerade, och öfver den ifver, hvarmed fadern använde
dem. Men detta skämt bragte visst icke Vassili
Ivanovitsch ur fattningen, det var fast mer alldeles i hans
smak. Under det han rökte sin pipa och med två
fingrar höll samman skörten på sin gamla nattrock,
hörde han med sann förtjusning på Bazarov, och ju
giftigare sonens ord voro, dess hjärtligare skrattade den
lycklige fadern, så att man kunde se alla hans svarta
tänder. Han till och med upprepade sonens stundom
på all kvickhet blottade eller meningslösa utfall; så t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
