Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I himlens namn», sade Vassili Ivanovitsch, »låt
mig få bränna dig.»
Bazarov smålog.
»Hvilken hängifvenhet för praktiken!»
»Får jag be dig vara så god och icke skämta! Visa
mig fingret. Såret är ej stort. Det gör väl icke ondt?»
»Tryck duktigt till, var icke rädd!»
Vassili Ivanovitsch hejdade sig.
»Kanhända det skulle vara bättre att bränna med
glödgadt järn; hvad tror du?»
»Det skulle vi gjort förut. Nu gör det icke mer
nytta än lapis infernalis. Om jag har fått smittämnet i
mig, finns ej mer någon bot.»
»Hvad!... icke mer någon bot...» stammade
Vassili Ivanovitsch.
»Visst icke! Det är öfver fyra timmar, sedan jag
skar mig.»
Vassili Ivanovitsch tuscherade åter såret med
lapisstången.
»Distriktläkaren hade således icke lapis?»
»Nej.»
»Store Gud!... det är otroligt; hvarje läkare bör
vara försedd med sådant!»
»Du skulle sett hans lancetter!» återtog Bazarov och
gick ut ur rummet.
Under denna och följande dag upptänkte Vassili
Ivanovitsch alla möjliga förevändningar för att gå in i
sonens rum; och ehuru han icke yttrade ett ord till
honom om hans sår och till och med bemödade sig att
prata om likgiltiga ämnen, betraktade han honom så
oaflåtligt och iakttog alla hans rörelser med sådan oro, att
Bazarov förlorade tålamodet och bad honom gå sin väg.
Vassili Ivanovitsch lofvade honom att icke längre vara
ängslig, i synnerhet som Arina Vlassievna, åt hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
