Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp ögonen, varseblef han vid nattlampans sken sin fars
bleka ansikte nedböjdt öfver hans hufvudgärd och bad
honom gå till hvila. Gubben lydde men kom nästan
genast tillbaka in på tåspetsarna, hukade sig ned bakom
en halföppen skåpdörr och hade liksom förut ögonen
fästa på sin son. Arina Vlassievna gick icke heller till
hvila; hon kom hvarje ögonblick till kabinettsdörren för
att lyssna till Eniuschas andetag och öfvertyga sig om
att Vassili Ivanovitsch fortfarande stod på sin post. Hon
kunde icke urskilja mer än ryggen af sin man, som stod
orörligt framåtlutad; men det var nog för att i någon
mån lugna henne.
Vid dagens inträde försökte Bazarov stiga upp; han
fick ett anfall af svindel, som snart åtföljdes af näsblod,
hvarför han genast åter gick till sängs. Vassili
Ivanovitsch hjälpte honom utan att yttra ett enda ord; Arina
Vlassievna gick fram till honom och frågade, hur han
befann sig. »Jag känner mig bättre», svarade han och
vände sig mot väggen. Vassili Ivanovitsch gjorde med
båda händerna tecken till sin hustru, att hon skulle
aflägsna sig; hon bet sig i läpparna för att icke gråta och
gick ut.
Hela huset såg nästan ut som om det varit
förmörkadt; alla blefvo långa i ansiktet; en ovanlig tystnad
rådde, till och med ute på gården; en galande tupp
förvisades till byn — och blef sannolikt synnerligen
förvånad öfver denna åtgärd — Bazarov låg fortfarande
till sängs med ansiktet mot väggen. Vassili Ivanovitsch
talade flera gånger till honom, men hans frågor tröttade
den sjuke, och gubben satt därför stilla i sin länstol och
vred endast gång efter annan sina händer. Han gick på
några minuter ut i trädgården och ställde sig där
orörlig som en staty; han tycktes vara gripen af obeskriflig
förvåning (ett uttryck af öfverraskning kunde man nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
